Ledsen

Jag har just fått reda på att jag inte tål gluten. Har sett listan på allt som jag nu inte får äta och det känns oerhört jobbigt. Är jätteledsen!
Hur kände ni i början?

Skriven av Gunilla
Skrevs januari 2002

Hej,
Kände det som om jag inte kunde äta så mycket.. hade det bara varit Gluten skulle jag varit glad... (Lactos, Vete, Sojaprotein, Ärtprotein, äpplen, päron, nötter, curry, kummin), latexbesläktade frukter o dyl. Det går.. bara man får hjälp att hitta saker man faktiskt kan äta.

/Pia

Skriven av Pia
Skrevs februari 2002

Hej Gunilla! Jag är i och för sig lite "bortskämd" med att ha varit intolerant i hela mitt liv, men jag brukar tänka och informera andra såhär när de säger att jag "inte tål nånting": Jag tål kött, fisk, skaldjur, grönsaker, frukt, bär, ris, potatis, ägg och mjölk...plus allt som aktivt har gjorts glutenfritt! Nog finns det att äta!!

Skriven av Saga
Skrevs februari 2002

Hej!
Jag tror att det är lättare när man har varit glutenintollerant hela sitt liv. Då har man inte hunnit äta "normal" mat och vet hur den smakar i jämförelse med glutenfri. Skillnaden är enorm från början.
Jag tyckte med att jag inte fick äta något. Men nu efter hand så har jag lärt mig att göra "vanlig" mat glutenfri. Det är lätt när man lärt sig! När jag bakar brukar jag ta ett "vanligt" recept för vanligt mjöl och byter bara ut mot glutenfritt. Funkar jättebra. Säkert går det inte till riktigt allt, men det jag provat baka funkar det finfint!
Kan säga att det enda jag egentligen saknar är en helt vanlig cloetta kexchoklad och en helt vanlig pizza!!!!!

Så Gunilla: jag lovar det blir lättare efter hand!!!
kram/ Nina

Skriven av Nina
Skrevs februari 2002

HEJ!!
JAG HAR VARIT "GLUTEN" I 2½ ÅR. MEN JAG LÄNGTAR FORTFARANDE EFTER OLIKA SAKER JAG INTE TÅL. MEN INTE LIKA OFTA SOM FÖRR.
//MALIN

Skriven av malin
Skrevs februari 2002

Jag har en son på 4 år som inte heller tål gluten. Men när vi skulle beställa pizza häromkvällen tyckte jag att han också skulle få, och jag tycker själv att de vakuumförpackade pizzabottnarna är äckliga, så vi bakade egna bottnar och lade i aluminiumpajformar. En sådan tog vi med till pizzerian när vi beställde våra vanliga och han fixade till den precis som en vanlig och den blev faktiskt jättegod, smakade precis som min vanliga, bara lite mjukare botten. Så det kan jag varmt rekommendera.
Kram Caroline

Skriven av Gäst
Skrevs september 2002

Hej
jag är 28år och har också fått min diagnos i höst. De första två veckorna var oerhört jobbiga. I mitt jobb äter jag ute varje dag och det fungerar inte alls bra. Nu har jag börjat ta med mig mat för att vara säker på att jag inte får i mig gluten. Vid kundbesök och liknande får jag hoppas att det finns glutenfritt dit vi ska.
Det är jobbigt så jag förstår att du är ledsen. Nu har det gått 2 månader sedan jag fick diagnosen och det går lite bättre. Men jag kommer på saker varje dag som jag skulle vilja ha. Men man vänjer sig väl med detta också. I början var jag dock så arg över detta och tyckte allt var jobbigt. Nu har jag lugnat ner mig. Har träffat dietisten idag faktiskt! Det var ett mycket bra möte och jag och min sambo fick mycket bra tips och recept. Hoppas att du själv får samma bra hjälp från din dietist!
mvh
Helene

Skriven av Gäst
Skrevs oktober 2002

Hej ! Jag fick min diagnos -87 och det blev en chock för mig. Jag hade då gått med kraftig magkramper och magrat ordentligt. Fick ont av allt jag åt så det var i och för sig en befrielse att få en diagnos.
Då fanns det ju inte så många produkter som det gör nu. Jag bakade och slängde osv ända tills jag kom på små knep.
Nu bakar jag det mesta som finns i ett bageri, lagar all mat och det smakar precis som vanligt. Har samlat på mig massvis med recept under åren så om det är något du undrar över så får du gärna kontakta mig. Vänligen/ Barbro
[email protected]

Skriven av Barbro
Skrevs november 2002

Jag fick diagnosen Glutenallergi i December 2001, slutade med produkter som innehöll Gluten utan att bry mig om vad jag skulle sakna. I dag så tycker jag inte att det är några problem. Jag har lyckats göra goda Paltar som vi i Norrbotten äter, samt hittat ett riktigt gott brödrecept som smakar likadant och hare nästan samma koncistens som det bröd som gjordes på riktigt mjöl. Det är bara att ta tjuren vid hornen. Jag mår så mycket bättre nu, på en skala 1-10 ligger jag alltid på 10, min familj har fått en ny man.

Skriven av Lars
Skrevs november 2002

Hej jag är snart 29 år och för 2 år sedan fick jag min dom!GLUTENINTOLERANT..
Till en början tyckte jag inte att det var så farligt för att jag jobbar dagligen med mat och har kunskap om mat.Det var spännande och man lärde sig mer om mat.Men nu har jag gått upp 10 kg och har svårt att gå ner,det tycker jag är jätte jobbigt.Innan kunde jag ju äta hur mycket som helst utan att det märktes.Sedan är ju bara kosten det lilla i det hela tycker jag !Det där med att man kanske inte kan få barn att man kan ha olika reumatiska sjukdomar m.m.
Innan jag fick min diagnos hade jag ett ständigt sug i magen den blev alltid uppsvullen och jag fick gaser.Men jag var lycklig glad och smal och visste inte om att min mage inte var normal.Nu beskymmrar jag mig för att ha ännu någon oupptäck sjukdom att jag inte kan få barn och att ingen förstår allvaret bakom denna allergi.
Jag var tvungen att skriva av mig,tack jag är en positiv människa annars.......

Skriven av hej
Skrevs november 2003

Hej! Jag förstår precis hur du känner! Jag är 22 år och fick veta min känslighet för gluten och laktos i juni i år. Det värsta jag hitills varit med om. Jag var en person som alltid hade kakor i frysen och kom det ngn blev det alltid en nybakad kaka medan de vänta, detta trots att jag är student. Jag fick panik, hur skulle jag göra nu? Men efterhand med hjälp av alla underbara personer runt mig så började jag succesivt att avvänja mig mot gluten och laktos produkter. Jag är inte intollernat men ska narturligtvis undvika det. Det som är allra värst är vanligt bröd. Jag är en frukost människa och saknar riktigt gott bröd. Men man lär sig, jag lovar! Jag har gjort min egen Müsli, jätte god! Baka är svårt det krävs nog en bakmaskin tror jag! Som student tycker jag att produkterna är dyra! Jag fick min diagnos hos en alternativ behandling. Så jag kan inte få ngn ersättning från landstinget än i och med att min diagnos inte ligger hos dem.
Jag lovar dig att du kommer att vänja dig och trivas med livet! Lycka till och hör gärna av dig om du undrar något! Kram

Skriven av Sofia
Skrevs november 2003

Hej.
Jag blev glutenallergiker i februari i år. Men jag bestämde mig direkt att det var inget jag skulle klaga på. Klagar man så blir det väl bara jobbigare?

Jag är lycklig att jag lever, och att mår bättre i magen. Sen finns det ju så mycket glutenfria varor. O, här i Norrköping har jag tillgång till glutenfri pizza o massor av annat. Det är så bra!

Njut av livet! Ät glutenfritt!

Skriven av Andreas
Skrevs november 2003

Hej!
Det var skönt att läsa inläggen innan mig och se att det är fler som reagerat som mig. Jag är 28 år och fick reda på att jag är glutenintolerant för 6 månader sedan. Jag reser mycket i jobbet och det har funkat sådär men när jag är hemma och sitter på kontoret är det inga problem. Tyvärr har jag oxå gått upp 10 kg på dessa 6 mån, jag som har varit van att kunna äta vad som helst och hur mycket som helst utan problem.

Det som jag tycker är jobbigast är att behöva planera sin mat och inte kunna köpa en pizza i närmsta pizzeria när man känner för det. Jag har väldigt förstående arbetskamrater men när jobbar borta är det oftast ont om tid och man jobbar 16 timmar om dan och då är det lättast att ta en hamburgare. I städer finns det oftast något annat alternativ (eller Mc Donalds) men ute på vishan är det inte lätt att hitta nått. Maila gärna om du har några tips!

Skriven av Petra
Skrevs november 2003

Hej! Jag är 17 och jag fick mitt besked idag...
Men jag har nog tagit det hela med ro än så länge. kanske kommer det andra tankar senare när allt har lagt sig. Men just nu så ser jag nästan bara möjligheterna. Man kan ju äta i stort sett allt som man åt innan, men mjöl etc. "bara" bytes ut mot andra varor. Dessutom finns det ju så jättemånga recept på internet och andra som kan tipsa en. Men visst tror jag det kommer att bli tufft, men vad mer kan man göra än acceptera det?

Skriven av Anna
Skrevs november 2003

Jag fick min diagnos för ett år sedan och har sedan ätit glutenfritt. Och hemma går det bara bra, man lär sig ganska fort. Det svåra är när man ska gå ut och äta och mysko ingrediensförteckningar. Har av många matproducenter fått svaret när jag ringt och frågat att deras produkter inte innehåller gluten med flit fast de kan ändå innehålla gluten. De menar väl smustiga maskiner odyl? Sånt är tröttsamt och att folk på jobbet inte diskar av efter sig ordentligt så det är smulor överallt. Men i det stora hela så går det ju bra och det blir en del av ens livsstil. det positiva är att jag äter mer hemmalagad mat nu. Jag gör egna köttbullar osv. och får nog i mig bättre mat.
/Annette

Skriven av Gäst
Skrevs mars 2004

Hej
jag har varit allergisk i snart fem år (är 28år), suget kommer alltid tillbaka och man länktar efter div. matvaror. Jag hade ett sådant fruktansvärt sug efter polarbröd för ett tag sedan och bestämde mig för att tugga på ett för att sedan spotta ut det (bara för att stilla suget) men fyy det var nog det sämsta jag ätit på länge!!
jag känner direkt då jag får mjöl i maten nu mera, något smakar inte bra!!
Det är något som har tröstat mig!

Skriven av Gäst
Skrevs mars 2004

Jag har varit glutenintolerant i ca 14½ år nu, (Jag är 15½ nu) så jag kan inte säga hur det känns att sluta att äta saker man kunnat äta förut, eftersom jag typ aldrig smakat något, jag minns det inte iallafall. Ibland är det väldigt jobbigt att ha celiaki, måste alltid specialbeställa på restauranger, i skolan måste jag alltid hämta mat i köket osv. men det finns fördelar också, på exempelvis Mc Donald´s, när man beställer får man den alltid varm eftersom de bara görs på beställning medan de andra kan få en hamburgare som legat länge och blivit kall och äcklig.
jag har förstående kompisar men det händer att de glömmer och erbjuder mig att smaka något de har. men eftersom jag alltid har haft celiaki har jag vant mig. ibland jämför mina kompisar min och deras mat, det är ofta de säger att min mat är godare!
Make pies, not "Gluten"!
Kram / Ida

Skriven av Ida
Skrevs april 2004

Hejsan
Blev också jättelessen när jag fick reda på det för snart ett år sen..Kan ff känna mig lite utanför når jag ser allt gott..Det är jobbigt men jag hoppas att du kommer över det värsta lessna snart. Många kramar..:)

Skriven av Nathalie
Skrevs april 2004

hejsan

själv är jag bara extremt glad att jag äntligen fått veta vad som är fel på mig.
har iofs inte gjort nåt test än, men jag har slutat äta gluten i ca 5 dagar och skillnanden är enorm. eftersom jag har haft ganska stora besvär med magen(med allt det innebär) så känns det nästan som jag fått ett nytt liv.
jag är ett vandrande leende just nu :)

Skriven av Christoffer
Skrevs maj 2004

En annan positiv effekt av att ha allergi är att du lär dig att läsa innehållsförteckningarna när du handlar. Tittar man några sekunder extra så vet du även om näringsinnehållet.
Det händer ganska ofta att man väljer en annan vara pga att den är onyttig eller innehåller tveksamma ingredienser även om man inte är allergisk mot dem.

/Peter

Skriven av Gäst
Skrevs november 2004

Hej!

Jag kan ju berätta lite om min diagnos. Jag började må dåligt när jag gick i sjuan och sprang hos läkare stup i kvarten kändes det som. Min läkare var totalt ointresserad av att ta reda på vad som var fel på mig, så till sist kändes det som om jag inbillade mig allting och trodde att det skulle vara så (diarré, gaser, magsmärtor, sura uppstötningar). Efter ca 7 år fick jag äntligen göra ett glutenprov (både gastroskopi och blodprov) och det visade att jag hade antikroppar i blodet. Då ringde inte ens min doktor upp mig och meddelade provsvaren! (Ville inte erkänna att han hade fel??)

För mig kändes diagnosen som en enorm lättnad. Efter så lång tid att försöka övertyga läkare som inte ville tro på mig, då hade det nästan fått vara vad som helst! Eftersom min äldre syster också har gluten (och efter mig fick min yngre syster också diagnosen) så visste jag ju precis vad det handlade om så det var inget nytt.

Det finns ju massor av gott att äta fast man har gluten! Det enda som jag egentligen saknar med "vanlig" mat är brödet. Visserligen kan man baka gott bröd själv, men det blir aldrig exakt lika.

Hoppas du finner dig tillrätta med din diagnos. Lycka till!

Emma

Skriven av Emma
Skrevs december 2004

Jag är nyfiken på vad det är för bidrag man kan få som allergiker om man får diagnosen via landstinget?

Har hittills bara fått min diagnos (allergisk mot: vete, mjölkprodukter, soja, ärtprotein, ägg samt choklad och kaffe) via en näringsterapeut/dietist..

Men om man nu kan få bidrag för sin allergi så ska jag även uppsöka vanlig läkare..

Skriven av Clara
Skrevs december 2004

Hej,

Angående att vara ledsen över diagnosen, så förstår jag inte riktigt det.
För min egen del så blev jag så riktigt dålig att jag blev jättelycklig när glutenintolerans misstänktes (först av mig förstås och inte av läkaren). Att veta vad som var fel, och sedan att själv kunna göra någonting åt det! Underbart!! Hopp om livet.

Mardrömmen vore däremot att få diagnosen colon irritable (som jag även fick i början) eftersom det är en sjukdom utan botemedel eller orsak.... Otäckt.

Vi är lyckosamma nog att ha en diagnos och ett fungerande botemedel. Värt att komma ihåg!

Skriven av Mini
Skrevs april 2005

Skriv ett svar

Forumet är under omarbete, och du kan inte svara på ett inlägg i nuläget.

Skriv ett svar

Forumets kategorier